Ryckten har gått, folk har anat, nu ä
r sanningen här. Richard, Daniel och Andreas är trillingar. Nu tänker du wow, grymt, undra om de lurade lärarna i skolan? Du tänker att du är den ända som frågat eller kommer att fråga, om ni delar flickvänner. Ni frågar den underbara frågan hur känns det att vara trilling? Ni tänker, men var det inte dem jag såg i den dokumentären på kanal 5. Frågorna är många men jag kan försäkra dig om att jag har hört dom alla, flera, flera gånger. Det finns två sätt att bemöta en sådan situation;
1. Låtsas, för frågoställarens skull som att frågan är unik, och man ger dom ett bra, roligt svar, gärna med glimten i ögat. (Detta alternativ används framförallt på snygga tjejer, men i övrigt mot alla trevliga människor.)
2. Man svarar tråkigt rakt på sak, lite irriterat, förlåt om du har utstått detta.(Denna använd framförallt på allmänt irriterande folk.) Jag brukar tänka när folk ställer dumma frågor, hur skulle jag ha reagerat om jag såg något coolt, snyggt superhjälte liknande? Jag skulle nog göra som ni gör. Måste dock veklingen dementera en sak, att våra hjärnor är tre gånger så små, stämmer ej, däremot är allt annat tre gånger så stort, om du förstår vad jag menar ;-)
Så mitt ord till dig är, fortsätt stlälla "unika" frågor. Och för att svara på hur det känns att vara trilling, så säger jag, - hmm? som syskon fast man uppmärksammas mer.
PEAC OUT – Daniel Coster