Det här är fortsättningen på sagan om Road-trippen, kapitel 3. Se tidigare kapitel på länken: http://road-trippen.blogspot.com/2009/10/road-trip-by-memory-lane.html
…Hjälpa honom dra upp ett ankare. Marcus hoppade upp, spände alla muskler i hela kroppen och skrek med hela hans lunga
- Richard fixar det!
What! Tänkte jag. Alla satt sig upp på stranden. Deras nyfikenhet gjorde att de såg ut som spanande lemurer. Lemurerna vred sina ögon efter mig när jag följde med norska mannen, låt oss kalla honom Kurt-Jonny!
Jag och Kurt-Jonny kallpratade lite om Strömstad, jag hann påstå att vädret var fint 4 gånger och han 5 innan vi kom till båten. På avstånd hörde man barnen viska –kommer han klara sig mamma?
Kurt-Jonny hade kastat ankaret lite för tidigt så hans rep tog slut. Haha, dumma norsk tänkte jag och sa hehe, det år sådant som händer! Jag drog handen genom håret, fimpade tandpetaren och gjorde allt jag kunde för att underhålla publiken.
Kurt-Jonny sa att de hade försökt dyka där massa gånger men de kunde inte hitta något. Han pekade ut var han tror att ankaret hamnade.
Spänningen ökade mer och mer. Nu stod hela stranden upp och sa i takt till handklapp, hoppa, hoppa!
Hoppa tänkte jag, haha jag dyker! Fight! Skrek jag, och dök i (ett stört snyggt dyk)
Jag öppnade mina undervattensögon simmade mot botten fick syn på ett rep, tog tag i det och simmade mot ytan. Jag simmade så fort så att jag nästan flög upp på hans båt.
Han och resten av stranden såg ut som frågetäcken. Jag ställde mig med min gyllenbruna vältränade kropp på stranden och gjorde ett headbangliknade rörelse och satt på mig mina solbrillor. Spontana applåder och visningar ljöd i bakgrunden medans jag tände en cigarett och gick till mina hoomies.
Kurt-Jonny kom fram till mig, gav mig 200 spänn som tack för hjälpen. Grabbarna gav mig en klapp på ryggen och sa, bra jobbat mannen! Vi packade de oerhört sandiga väskorna och började gå mot båten när vi kom runt berget till stranden där vi ”parkerade” båten upptäcker vi att båten inte…
...To be continued
Obs, cigaretten hittade jag på i efterhand. Resten är kallblodig fakta
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Den där Richard verkar vara en cool kille och ball och "down to erth" och fin och snygg och charmig och trevlig och duktig skribent!
SvaraRaderaMvh: Okänt fan som gillar Richard, massa!
Richard, a guy so nice you want to se him twize!
<3
RICHARD ÄR MIN!!
SvaraRaderaRichard komenterar lite väl mycket på sina egna inlägg... MVH Mammas kompis
SvaraRaderaHahah, han är allt underbar =)
SvaraRaderaJag är antaglgen din och det verkar du veta men jag är inte hundra på vem du är?
är jag någons?
Lever vi i somalia?
Nej!(om du läser Abdi så förstå att det är ett skämt)!
Jag är fri som en fågel!
mammas kompis har en poäng!
SvaraRaderaDen där killen som skriver om den där richard är nog Richard himself, någon mer som tror det?
SvaraRaderaOm så var fallet, vilket jag misstänker att det är så kanske det är så att han tycker så själv?
SvaraRaderaVÅGA VÄGRA JANTE-LAGEN!
Jag tycker det var en fin mycket beskrivande historia. Som faktisk för en gång skull var sann. Men man skall alltid överdriva lite, brukar bli bäst så. =) Kram Syster yster
SvaraRaderaTack syster... By the way, jag har slängt allt!
SvaraRaderaBra! =) / Syrran
SvaraRadera